punsch & spelkort / Mera Punsch!

Få drycker är så besjungna som punschen. Poeter och trubadurer har alltsedan Bellmans dagar prisat dess smak och utseende. För skämttecknarna var punschen ett tacksamt ämne. Punschverandan och lusthuset, som minner om tider då man under varma sommarkvällar drack den kalla punschen, finns bevarade på flera ställen i vår stad och åtskilliga är historierna om hur den varma punschen under kalla vinterkvällar dracks på stadens stadshotell. Ägarna till punschfabrikerna tävlade med sin punsch vid olika industrimässor över hela världen. En samling medaljer från C G Bergs punschfabrik finns på etiketten till punschen "Carlshamn Punsch" och i original från J N von Bergen & Son på Karlshamns Punschmuseum. Dessa medaljer visar att framgångarna för företagens produkter var många. För den, som tror att reklam är något, som "uppfunnits" i dag, bör ta sig en titt på de reklamskyltar om punsch, som finns på museet.

Arrak
Den viktigaste ingrediensen i punschen är arraken. Den importerades från ön Java i Indonesien. Namnet är arabiskt, ar är artikeln och rak eller raki betyder saft eller sprit Arrak skulle då betyda saften eller spriten. I gamla kokböcker kan man läsa att man till rätten tillsätter racken. Arraken, som har en alkoholstyrka av 60-70% tillverkades redan på 1600-talet på Java av invandrade kineser. Tillverkningsmetoden är hemlig, men ris, sockerrör och palmsaft lär ingå.

Ostindiska Kompaniet
I Sverige har man tillagat punsch sedan 1733. Det var det året som Svenska Ostindiska Kompaniets långseglare Fredericus Rex Sveciæ anlände till Göteborg med sin första sändning av arrak. Punschen blev en dryck för festliga tillfällen. I de förmögna familjerna hade man sin egen punschservis, beställd från Kina. Denna bestod av en mycket stor skål med tillhörande fat och små porslinsmuggar. Alla delarna var prydda med familjenamnets initialer. I skålen satte man en sockertopp, som man hällde kokande vatten över. Man rörde runt med en punschslev tills sockret löst sig. Så tillsatte man arrak och ren sprit och avrundade det hela med lite syrligt rehnvin. Man tror att ordet punsch kommer från räkneordet fem, som på indiska heter pantsch och på sanskrit panschan, och fem ingredienser ingår ju i punschen; arrak, ren sprit, socker, vatten och vin. För besättningen ombord på Svenska Ostindiska Kompaniets båtar var arraken viktig. Beroende på såväl karaktär som rang kunde man vid hemkomsten göra sig en liten förmögenhet. Kaptenen fick från Kanton föra ut 50 kannor arrak (130 l) och styrmannen 30 kannor (78 l). Skeppspredikanten, över-och underfältskärerna, buteljören, skeppsskrivaren, lärostyrmännen, konstapeln, högbåtsmannen, timmermannen och hovmästaren stod alla lägre i rang och fick därför endast ta ombord 15 kannor var (39 l). Stränga bestämmelser gällde. Var och en fick själv betala utförseltull i Kanton och man fick konsumera högst hälften under hemresan till Sverige. Det som återstod skulle vid hemkomsten föras till Kompaniets magasin för att försäljas på auktion. Mellan åren 1799-1806 infördes till Sverige cirka 20.000 liter arrak per år.

Bild: Punschfabrikens gård
 Drottninggatan 84, Karlshamn år 1915.

Inga Ryberg

Maria Nilsson, Uppsats för fortsättningskurs C Etnologi Uppsala Universitet 1986.